Varför skuldbelägger vi maten vi måste ha för att leva?

På julaftons förmiddag var jag ute och sprang! Det var så fantastiskt underbart! Jag har längtat efter att springa och nu kände jag att kroppen var med mig – äntligen! (Ni ser vad lycklig jag är, osminkad och illröd 😉

Sådana här helger med släkt blir det mycket sittande och det är åtminstone inte jag gjord för! Så min joggingtur, om jag nu måste förklara den, handlade om frisk luft och behovet av att röra sig!

Blev då återigen väldigt paff och förvånad när jag möttes av ord som ”samvete” på turen! Ett påstående att jag skulle springa för att jag har dåligt samvete för att jag ska äta julmat?!

Är det så det ska vara? Att det du äter ska vara kopplat till skam och skuld? Har du lika mycket skuldkänslor när du tankar bilen? ”Ånej, nu behöver den bränsle igen!” Det du äter är din bränsle och du skulle dö om du inte åt! Bilen skulle definitivt stå stilla om du inte tankade den!

Denna skuld och skam över maten du äter är helt klart den största boven i hur du mår. Om du nu skulle äta mer än vanligt under jul, en gång om året, så är det ju inte vad du gör varje dag! Det är mellan nyår och jul som är det viktiga! Alltså det du äter varje dag!

Vad tror du om att äta och njuta? Och då menar jag inte att frossa! Jag menar att köpa/göra några utvalda sorter av fin, mörk choklad att njuta av och inte äta kilovis med glukos, socker och färgämnen!

Väl valda delar av det traditionella julbordet tillsammans med mängder av rödkåls- grönkåls- och brysselkålssallader med apelsin och vackra granatäppelkärnor – det är njutning för mig! Framförallt är inte att äta så mycket att man inte orkar röra sig en njutning för mig i alla fall…

Så sluta uttryck skuld, skam och dåligt samvete för mat! Kanske ska ditt nyårslöfte bli njutning av de goda smakerna?! Ditt liv blir rikare!

Kommentera