ATT VARA SANN MOT SIG SJÄLV

Jag avslutar mina yogapass ofta med orden: ”Mod och styrka, klara tankar och visdom, sanning – inte minst mot dig själv”.  Ju mer jag har upprepat dessa ord, desto mer har jag funderat hur sann jag är mot mig själv!? Det där jag tvekar över, gör jag det verkligen för min egen skull numera? Ger det mig något? Nej, kraften är slut! För, ju mer jag yogar, desto snällare blir jag mot mig själv. Det är som någon så fint uttryckte det, man kramar sig själv <3 och kommer närmare sina känslor och vad som är viktigt!

Men vem drabbas av att jag är sann mot mig själv?

Ja, tyvärr är det andra som drabbas, så är det ju alltid, men att se någon som inte är sann mot sig själv smärtar ju också. Människor som lever en lögn, som egentligen har en större eller annan potential, men som har fastnat i tryggheten i det de gör och inte har kraft att ta sig någon annanstans. Att inte tro sig om något annat är ju i grund och botten ett dålig självförtroende.  Samtidigt finns det ju andra som som kommer att glädjas över mitt beslut och se mig – hur mycket bättre jag mår! Så vad är viktigt, att se till att man mår bra själv, eller finnas för andra? Jag tror ni alla håller med om att man ska må bra själv, men visst finns tvivlet där att man sviker……

Vi hade härliga samtal i lördags! Om livet, om hur vi förväntas vara/se ut/må. Som om det fanns en norm på hur vi ska leva våra liv! Vi pratade om den ytliga världen, där det handlar om vad du äger, vad du har för prylar, bilar – är det vad som värderar oss som människor, det materiella? Utseende, tjock, smal, vit, brun – alla är vi lika värda, och vi är värda att må bra!

Bilder från Din Dag, lördagen den 3 mars 2018. Yoga, kostföreläsning och skrivterapi med Nestor Förlag, Jessica Hjert Flood.

Kommentera