DEN DÄR UNDERBARA EFTERLÄNGTADE VÅREN SOM ÄR MIN VÄRSTA ÅRSTID.

Längtan efter ljuset, våren med sitt uppvaknande ur vinterdvalan. Det spritter till i hela naturen, det knoppas och spirar. Och jag inser när jag längtar varje år att våren är min värsta årstid…

Är beredd! Medicinerar till fullo och känner mig pigg, tror att denna vår ska det inte bli så farligt. Och sen från ingenstans (eller så beror det på att jag sprang i söndags 😉 ) så är den här, den där personen jag inte känner igen! Seg i huvudet, trött, kliandet i ögonen, den rinnande näsan och lungorna som är mer tunga att andas med än vanligt.

Jag läste att det är som att ha influensa, och ja det stämmer! Jag läste också att man ska ta hänsyn till de som lider av pollenallergi. Ja, det är också rätt! Men tänker samtidigt – lider! Ja, lider jag av min allergi? Ja, vissa dagar lider jag, när mitt liv inte fungerar som det ska, när det begränsar mig. Särskilt i träning, vill ju vara igång, älskar ju det… Men lider!? Jag kan ju inte gå och vara i detta jämt! Det går ju över! Jag har ju lyckan att bara ha pollenallergi på våren, den fortsätter inte på sommaren med gräs och annat. Det måste man ju vara tacksam för!

Men om ni möter mig och jag verkar trött, lite trög, så är det bara jag just nu – jag kommer tillbaka!

Mina yoga energypass på måndagar kommer att bli lite softare, så jag orkar…..för jag vill ju!

Känner du igen dig? Lider du eller accepterar du? Livet blir ju så mycket enklare och roligare om man accepterar!

 

Kommentera