Är svaghet en svaghet?

Är svaghet en svaghet, eller är svagheten en styrka? Är styrka en styrka, eller kan styrkan vara en svaghet?

Är det en svaghet att bli utbränd? Nej, det är det inte! Alla människor reagerar olika på stress, det finns igen mall. Något som stressar en person, stressar inte en annan. De personer som blir utbrända är oftast personer med höga ambitioner, som sätter andra före sig själv, som alltid vill väl, vara duktig – en annan stor faktorn är att det har blivit för mycket, bägaren har runnit över. Så svaghet, nej!

Stark att klara allt?

Är det styrka att visa sig svag då? Ja, varför skulle det inte vara det? Många mår dåligt av att ständigt visa sig starka, inte visa svagheter, inte öppna sig för någon. Att hålla allt inom sig och inte prata med någon är för mig en stor svaghet! Alla är vi olika, men styrka behöver inte vara att vara en styrka när det gäller att må bra. Vad händer med en person som hela tiden är stark, trycker ner känslor och inte lyssna på sin kropp, jo den blir till slut burned out. Ingen människa är en supermänniska, ingen kan gå igenom livet utan att falla när man inte lyssnar inåt, varken stark eller svag.

Jag har lyssnat inåt, jag stoppar, stannar, drar i handbromsen, tar hand om mig själv och kommer tillbaka starkare. Ja, en gång bränd alltid bränd, tyvärr! Det har på senare tid kommit in förfrågningar om föreläsningar, men jag har bett om respit. Jag måste lyssna när kroppen pratar med mig. Ser jag det som en svaghet? Nej, jag tycker det är en styrka hos mig att ta hand om mig själv. Däremot att se någon som kör över sig själv, kan ses som en svaghet – eller inte! För kan du hjälpa någon som inte vill bli hjälpt? Nej, tänk så många som man har träffat genom åren, inkluderat mig själv, som man har förstått….det här kommer aldrig att gå. Men har personen tagit till sig det du säger? Tyvärr är det svårt att stoppa en person som inte vill förändra, en person som tror att det inte går att förändra, en person som kämpar på – och till slut faller ihop. Går det att rädda personen innan, har du någonsin lyckats? Det är därför jag skriver så mycket om utbrändhet, för att någon kanske ska ta det till sig och inse att de måste stoppa ekorrhjulet nu!

Jag planerar en föreläsning eller rättare sagt ett event i höst: ”Må bra varje dag – vägen tillbaka efter utmattning”. Tänker yoga, tänker mindfulness, stressföreläsning, en lördagsförmiddag någon gång i höst! Tänker att vi måste jobba med att må bra varje dag, eller åtminstone må bättre de flesta dagarna.

Viktminskning – en snabb kroppsförändring eller en förändring du vill hålla hela livet?

Har du fortfarande en längtan efter kakorna, läsken, godiset och anser att det är det söta och det feta som höjer livskvalitén? Då har du inte förändrats, då är du kvar i samma fotspår. Man kan äta allt men inte alltid, är en bra devis. Att äta 80% bra mat, då har man plats för 20% utöver det. Men finns inte tanken och viljan till förändring där, så är de där 20% något som kan öka successivt och till slut kan du vara tillbaka i de gamla vanorna.

Att gå ner i vikt är ju egentligen ingen konst, men att behålla vikten är desto svårare. Tyvärr har många fel inställning till viktminskning, ofta handlar det bara om att bli smal. Dessa olika metoder där du får ett förhållningssätt på ett papper under en period, som visserligen ger resultat på vågen, men har det lett till någon förändring i ditt sätt att leva?

 

Ibland är det nån som skrivit en artikel i tidningen om någon som lyckats att gå ner i vikt ordentligt. Blir då så ledsen när jag senare ser dem på stan och de är tillbaka i sin gamla vikt. Att räkna points och att räkna kalorier är inget som du orkar fortsätta med hela livet. Du måste skaffa dig andra, bra vanor, och den känsla måste komma inifrån dig själv. Du måste avstå det söta och det feta för att ställa om dina smaklökar så att det senare inte längre tilltalar dig. Det tar lång tid, men har inte din viktuppgång också sakta smugit sig på genom åren.

De vanorna du har, ju äldre du är desto hårdare sitter dom. Dina barn, vilka vanor ger du dom nu? Vilken situation försätter du dom i som barn, som de i vuxen ålder måste förändra? Kan du förändra deras framtid nu? Ja, det kan du! Genom att förändra dig själv först och främst. Äter ditt barn snabbt och mycket? Ja, du är inte elak om du säger åt dem att äta sakta och att du minimerar tillgången. Du är inte elak om de bara får godis på lördagar. Du är inte elak om du säger nej när de vill ha glass när ni är i affären  – Du gör dom en tjänst för livet!!

Förändring är svårt, vår vilja till förändring är onaturligt. Vi mår bäst av rutiner och vanor. Därför är det svårt att gå ner i vikt och behålla det, för förändring är jobbigt. Men det är förändringen som är nödvändig för att du ska lyckas. Inte att räkna kalorier och points, utan att välja mat som är naturlig för dig att äta.

 

 

STRESS SKAPAR SÅ MYCKET MER PROBLEM ÄN ”BARA” UTMATTNING!

Samtidigt som jag läser i media om hur stress drabbar fler och fler, kommer även rapporter om att sköldkörtelproblem också drabbar många. Ja, det finns så klart ett stort samband eftersom binjurarna producerar stresshormonet kortisol. Kortisol är ett livsviktigt hormon som vi måste ha, men som med så mycket annat så klarar den inte överproduktion. (Jämför insulin, när du äter oregelbundet och mycket skräpmat/ socker så orkar kroppen till slut inte tillverka insulinet och diabetesen är ett faktum.)

Jag har varit utbränd, utmattningsdepression, samt en relativ livslång inre stress. Det drabbar mig med en överkänslighet mot stress och nu problem med sköldkörteln – som ett litet brev på posten! Min sköldkörtel jobbar hårt med att ha en normal produktion och är just nu endast förstorade. Jag har alltså inga problem i övrigt annat än att jag har en lite tjock hals.

Om jag bara hade vetat detta, om jag bara hade hittat yogan tidigare, om jag inte….nej, så går det ju inte att tänka, utan det gäller att vara här och nu. Och jag är så tacksam att jag har hittat yogan! Yogan som tar mig ned på jorden, som lugnar mig, min andning och som är räddningsplankan hela tiden när tanken, livet rusar i väg.

Men! Jag skulle vilja frälsa världen! Alla ungdomar/vuxna, som i dag i Sverige bara mår sämre och sämre, om jag bara kunde tala om för dem att de duger som de är! Om jag bara fick alla dessa att ta in yogan i sina liv, att det inte bara är hård träning som är viktigt utan även att ta sig ner på mattan och andas.

Jag vet, jag kan skrika mig blå, man tar till sig saker när man är där i sin förändring, i sin tanke. Men därför tänker jag vara där som en lite nagel i ögat, så där irriterande närvarande i ert medvetande om att inse vad stress gör i dig och i din kropp! Mina medier, denna, facebook och instagram fylls ständigt med tankar och inspiration för din skull – för ditt liv <3 Att inspireras att må bra – hela livet!

DEN DÄR UNDERBARA EFTERLÄNGTADE VÅREN SOM ÄR MIN VÄRSTA ÅRSTID.

Längtan efter ljuset, våren med sitt uppvaknande ur vinterdvalan. Det spritter till i hela naturen, det knoppas och spirar. Och jag inser när jag längtar varje år att våren är min värsta årstid…

Är beredd! Medicinerar till fullo och känner mig pigg, tror att denna vår ska det inte bli så farligt. Och sen från ingenstans (eller så beror det på att jag sprang i söndags 😉 ) så är den här, den där personen jag inte känner igen! Seg i huvudet, trött, kliandet i ögonen, den rinnande näsan och lungorna som är mer tunga att andas med än vanligt.

Jag läste att det är som att ha influensa, och ja det stämmer! Jag läste också att man ska ta hänsyn till de som lider av pollenallergi. Ja, det är också rätt! Men tänker samtidigt – lider! Ja, lider jag av min allergi? Ja, vissa dagar lider jag, när mitt liv inte fungerar som det ska, när det begränsar mig. Särskilt i träning, vill ju vara igång, älskar ju det… Men lider!? Jag kan ju inte gå och vara i detta jämt! Det går ju över! Jag har ju lyckan att bara ha pollenallergi på våren, den fortsätter inte på sommaren med gräs och annat. Det måste man ju vara tacksam för!

Men om ni möter mig och jag verkar trött, lite trög, så är det bara jag just nu – jag kommer tillbaka!

Mina yoga energypass på måndagar kommer att bli lite softare, så jag orkar…..för jag vill ju!

Känner du igen dig? Lider du eller accepterar du? Livet blir ju så mycket enklare och roligare om man accepterar!

 

MUSKLER, STORA ELLER SMÅ – DE KRÄVER ENERGI!

Läste för inte så länge sedan någon som uttalade sig om viktnedgång och träning, där personen i fråga menade att träning inte gjorde något för viktnedgången utan att maten var det viktiga. Differensen var 80 – 20 menades det,  betydelsen av kost 80% och träning 20%. Jag måste högljutt protestera! Ju mer muskler du har desto mer energi kräver kroppen!

Jag gillar att jämföra med bilar, för då förstår många 😉 En bil med stor motor, drar mer bensin/energi än en bil med liten motor. Likadant är det med våra kroppar, en person med stor muskelmassa kräver mycket energi, medan en person med lite muskler kräver mindre. Naturligtvis är det ju så då med viktminskning att tränar du så går du ner i fettprocent och ökar i muskelmassa, vikten kanske det inte händer så där jättemycket med i och med att muskler har en tendens att väga mer än fett. Men vem bryr sig om vikten? Det är ju bara en siffra som inte säger något alls om fördelningen i kroppen.

Hög vikt med mycket fett ger ju ohälsa, men hög vikt med stor muskelmassa är ju både hälsosammare och skyddar ju din kropp! Så sluta väg dig i tid och otid, mät dig med måttband istället som ger en bättre bild av din viktnedgång då fettet ersätts med muskler som formar kroppen.

Jag blir så ledsen när man uttalar att träning inte spelar roll, den spelar en alldeles oerhört stor roll! För hälsan, både fysiskt och psykiskt, din självkännedom, din kärlek till din kropp, jag kan bara fortsätta med superlativer….. Man säger ju numera att stillasittande är det nya ”rökandet”, så ohälsosamt är det! Rör dig, stå på din arbetsplats, belasta dina muskler – gör något!

Termen 80/20 brukar jag använda i tanken kring kost. Om du äter till 80% bra mat, så finns det utrymme för 20% sämre mat 😉

Du kan använda termen 80/20 i träning också, 80% konditionsträning (promenader, dans, jogging, skidor etc.) och 20% styrketräning (core, skivstång, yoga, gym etc.) eller tvärtom! Bara du tränar!

Jag vill vara där jag inte behöver förställa mig och vara någon jag inte är!

Jag har inte alltid varit där, att känna och välja mig själv. Jag har förställt mig, fogat mig för att passa in. Duktig flicka… Men det hände något för ett antal år sedan då jag insåg vad jag trivdes med, vad jag kände och ville, förstärktes. Den resan fortsätter och blir starkare, och ju mer jag yogar desto större blir känslan för mig själv, att vara sann, att älska sig själv.

Känner du ibland den där känslan att du förställer dig för att passa in? Känns den bekväm? Ibland måste man både i yrkesliv och privat, det sorgliga är främst när man känner det privat, i sin närhet.

I mina yogapass pratar jag mycket kring DIG, och hur mycket DU betyder. I går  kväll på min egen praktik, kom det så tydligt till mig igen, detta att när jag är i min egen yogapraktik det är då jag trivs som bäst. Någon formulerade det som ” det är då jag gör något för min egen skull”, och det kändes så rätt även för mig. En träningsform som jag gör bara för min skull!

Jag har tränat i hela mitt liv och älskar det, men känner att min träning håller på att förändras. Yogan har förändrat mig, jag känner det tydligt. Träna kommer jag alltid att göra, men den kommer att förändras. För det är jag som är viktig!

Jag känner också så tydligt när jag kan vara mig själv i olika sammanhang, hur mycket gladare och lyckligare jag blir. Vet också så tydligt i vilka sammanhang jag är det och när jag inte är det. Jag vill gärna välja det bästa, tänker att jag ska mer och mer försöka vara mig själv i tillfällena när jag inte är det. Andas och låta mig själv komma fram även där, och se om jag accepteras ändå. Testar för att bli sann mot mig själv!

DIN KROPP – VARFÖR KAN DU INTE ÄLSKA DEN? DET ÄR JU DÄR DU BOR!

Ja, varför kan vi inte ordna till det så att vi älskar där vi bor hela livet? Vi ordnar ju till och älskar vårt hem, vårt hus, vår lägenhet! När vi hittar saker i vårt hem vi inte trivs med så plockar vi bort det och inreder med nytt. Om vi inte trivs med vår kropp, så har vi nåt konstigt destruktivt beteende mot den. Vi misshandlar den istället för ändrar och förnyar. Varför gör vi så, vår kropp är ju vår viktigaste boning!

Möter ibland unga tjejer som i sitt sökande efter något,( ja inte är det så perfekt i mina ögon – de är sååå perfekta i sin ungdom, sin skönhet,) med förställda kroppar! Det sprutas in i läppar, kinder, bröst, rumpa, så de ser ut som konstgjorda plastdockor. Varför? Varför kan de inte älska sig själva som de är? Vilka förebilder finns det? Vi ser kändisar som plutar hit och dit, retuscheras – är det ett ideal?

Läste nyligen en blogg där en ganska nyförlöst kvinna var på efterkontroll och fick till sin glädje besked om att hon kunde knipa hela vägen upp mot livmodern! Ja, hon tränar! Det fick mig att tänka 25 år tillbaka i tiden när jag väntade våra tvillingar.

Denna bild är tagen två dagar innan förlossning och du kan tänka dig själv hur min mage såg ut efteråt. Löst skinn som hängde och jag var så ledsen för detta, i flera år! Blev besatt av släta magar! Två år senare fick jag chansen att operera bort överflödigt skinn och minns att jag belåten gick från läkarens besiktning med ett nöjt leende. Han kunde genomföra plastiken omgående tack vare att jag hade tappat alla kilon efter barnafödande, fick beröm! Jag hade börjat träna efter 2,5 månad och även efter mitt första barn (på bilden <3 Hon fyllde 2 år 1,5 månad efter att hon blivit storasyster till två bebisar.) Han var noga med att påpeka att jag inte kunde bära och lyfta barnen på flera månader efteråt, vilket jag oroade mig för. Hur skulle jag klara tre små barn utan lyft?

Men en vecka efter operationen var jag på efterkontroll och fick återigen beröm! Han hade bara fixat till det yttre hudlagret, inte det han förväntade sig att tråckla ihop alla lager. Jag var stenhård i mina magmuskler, tack vare träningen!

Sen följde en tid av fortsatta besattheter av magar, på stranden hade jag höga bikinitrosor så att ärret och bristningarna inte skulle synas. Men det gick över! Jag har fött tre välskapta vackra barn och då får jag väl  ha lite skavanker! Idag bryr jag mig inte!

Varför ska man träna?

Ja, naturligtvis för att det bygger en stark kropp, men också för att du ska älska dig själv!

Yoga bygger en stark kropp, men även en stark kropp. En viktig del i yogan är att man får en acceptans mot sin kropp, mot sig själv som är så befriande. Du lär dig älska dig själv och får ett perspektiv på vad som är viktigt i livet, för dig själv.

Så ut och bygg dig själv från grunden, ut och promenera – det gör dig urstark i själen och i hjärtat! När du känner dig redo – hitta en träningsform som du älskar, då lyckas du bibehålla kontinuiteten i det! Och du! Gör det för din skull, ingen annans! För det är du som betyder mest!

Vart tog kraften vägen?

Känner ni igen min känsla av att du behöver mer kraft och energi? Vintern är lång och är inte över än på ett tag. Jag insåg precis när jag sitter och arbetar med mitt företag, som jag brinner så för, att jag ute i verkligheten sätter på mig en kraft och energi som falnar när jag inte är på jobbet, på mina pass… Det telefonsamtal jag borde ringa nu för jobbet tar så mycket kraft att göra. När jag är på jobbet finns kraften där för jag har liksom ”satt på mig de kläderna”. Vart tog kraften vägen?

Behöver jag en ny tid, en ny årstid, med ljus, värme och ny energi? Ja, jag längtar! Men när jag trånar som värst efter den där våren, inser jag  att våren är min sämsta årstid….tänk att jag alltid glömmer det! Jag har faktiskt redan börjat medicinera mot min pollenallergi fast snön ligger kvar! Jag har haft känningar och då gäller det att börja!

Denna vintern har kantats av många envisa, irriterande småförkylningar och tanken på den trötthet som pollenallergin orsakar så blir jag nedstämd och ledsen. Behöver min energi, min kraft. Jag vill träna, orka! Ser ändå i perspektiv att jag är fullt frisk och inte drabbad av sjukdomar. Det är jätteviktigt!

Tänker också att min kraft numera ligger inom mig, att den bygger upp mig inifrån. Sen jag började gå hos Yvonne, min kinesiolog, har jag varit mycket i min tanke, eftertanke. Känner att jag behöver stanna upp och känna efter var denna resa tar vägen. Resan har gjort att jag läser mycket kring yogans filosofi, jag är känsligare, har lättare till tårar (likadana upplevelser som en vän som också varit hos Yvonne har). Jag stänger inne mig i en bubbla där kontakten ute i den stora världen är i träda, samtidigt som jag funderar på hur många vänner jag egentligen har, vilka som hör av sig, de som jag trodde att jag hade nära är inte så nära för dem. Många insikter, många sorger.

Men jag inser att jag är lycklig! Lyckan kommer inifrån, inte från någon annan och de som står mig nära gör mig lycklig. Det är väl huvudsaken, och det är därifrån kraften och energin ska komma – inifrån mig själv! Yogan gör mig stark, inifrån och ut, och är så tacksam att den finns i mitt liv, att jag får vägleda andra in i yogans underbara värld <3

”Låt maten vara din medicin och din medicin vara maten.”

Många hävdar att våra jordar är urlakade och våra grönsaker, rotfrukter, bär och frukter inte är lika näringsrika som de en gång varit. De har säkert rätt, men jag tycker ändå att det viktigaste är att få alla att laga mat från grunden och sluta göda livsmedelsindustrin som definitivt gör oss sjukare av sina halvfabrikat som inte innehåller några som helst näringsämnen. Bara en cocktail av tillsatser, konserveringsmedel etc som faktiskt i stora mängder gör oss sjuka.

Så var ligger kampen för vår hälsa? Att äta en massa kosttillskott för att få i oss mer näring fast vi äter massor av bra mat, eller att se till att vi får näring i oss överhuvudtaget? Jag blir ibland rädd när jag ser familjer handla i matbutiken, allt är halvfabrikat och socker. Borde inte det vara prioritet att lära ut tidigt vad bra mat är? Att lära sig att laga mat från grunden med rena råvaror, hel mat!

Dessa halvfabrikat kom till när man skulle avlasta kvinnan i hemmet efter andra världskriget. Snabbt blev det en växande, lukrativ handel och okunskapen bland människorna gjorde att de var de enda som råkade illa ut fast det var dem de skulle hjälpa…. Margariner gjorde av fetter som inte tål upphettning, som vi fortsätter att äta lurade av livsmedelsföretag med bra PR. Vi kan inte klicka lite smör i en kastrull och hälla i majscorn för att poppa, nej vi gör dom färdiga för micron fulla av ämnen du absolut inte vill ge till din hund, men barnen och du själv äter det…..

Hur mycket är det som våra djur skulle dö av om de åt, den kunskapen har vi! Men oss själva, det bryr vi oss inte lika mycket om. Varför är det så? Varför är vi så hänsynslösa mot oss själva?

Låt maten bli din medicin! Köp hem rena råvaror, laga mat med varor från butiken som inte har innehållsförteckningar. Jag är till 100% övertygad om att den maten kommer att göra att du mår så mycket bättre, lovar att du snart kommer att känna skillnaden. Har du inte tid? Har du tid att bli sjuk då? Värdera ditt liv som du värderar ditt hus och din bil, de är utbytbara  – det är inte du min vän!

FÖRSTA APRIL VARJE DAG ;)

Jag läste den meningen nånstans och har tyvärr glömt var, men den är så träffande de tankar som jag haft länge. Mediernas sätt att skriva sensationer hela tiden, det mest osannolika efter den andra! Och vi går på det hela tiden! ”Det är farligt att dricka kaffe”, ”Nej, det är jättenyttigt att dricka kaffe!”, ”Dela detta inlägg och du kan vinna ett hus!!!” Ha ha, skämt åsido, men är vi så lättlurade? Var är källkritiken? Är vi uppe i det blå 😉

Jag minns för länge sedan när jag läste på Högskola till förskollärare, då var jag så arg på min svenskalärare! Han klagade och ifrågasatte våra underbara svenska barnboksförfattare, bl.a. Astrid Lindgren. Vi i klassen blev surare och surare över denna lärare tills vi till slut inte kunde hålla tyst längre, då flinade han och sa, jag vill bara få er att tänka kritiskt! Ja, det har han då lyckats med 🙂 Blev därför lite förvånad när jag hörde på radion om hur de som är födda på 80-talet och framåt är medvetna och källkritiska, medan vi äldre hade det svårare. Antagligen syftade han på att vi inte är lika mediavana som de yngre?! Men jag tänker på de yngre, och även äldre, som läser alla dessa skvallertidningar och undrar, hur kan de tro på allt som står där? Det lockas med någon sensationell sak på löpsedeln eller på tidningens framsida, men inuti handlar det om något helt annat, oftast spekulationer! Vad har man för behållning eller vad fyller det för syfte?

Eller handlar allt om vår personlighet? Jag, som många andra, har ju läst ”Omgiven av idioter” av Thomas Eriksson, en fantastiskt bra bok som öppnar upp till förståelse för andra människor, deras personligheter. Jag inser att jag har blåa drag eftersom jag vill veta att det jag läser är sant och gärna vetenskapligt 😉 Gillar ju även böcker och filmer som är verklighetsbaserade, har väldigt svårt för science fiction där man spekulerar om hur framtiden blir! Ni hör, inget för mig! Men visst är det intressant hur vi alla tolkar världen runt oss baserat på våra erfarenheter, våra föreställningar som har format oss sen vi var små, våra personligheter o.s.v. det är ju tur för tänk om alla vore lika, det hade ju varit jättetråkigt 🙂

Glöm aldrig att just du är unik <3