Är svaghet en svaghet?

Är svaghet en svaghet, eller är svagheten en styrka? Är styrka en styrka, eller kan styrkan vara en svaghet?

Är det en svaghet att bli utbränd? Nej, det är det inte! Alla människor reagerar olika på stress, det finns igen mall. Något som stressar en person, stressar inte en annan. De personer som blir utbrända är oftast personer med höga ambitioner, som sätter andra före sig själv, som alltid vill väl, vara duktig – en annan stor faktorn är att det har blivit för mycket, bägaren har runnit över. Så svaghet, nej!

Stark att klara allt?

Är det styrka att visa sig svag då? Ja, varför skulle det inte vara det? Många mår dåligt av att ständigt visa sig starka, inte visa svagheter, inte öppna sig för någon. Att hålla allt inom sig och inte prata med någon är för mig en stor svaghet! Alla är vi olika, men styrka behöver inte vara att vara en styrka när det gäller att må bra. Vad händer med en person som hela tiden är stark, trycker ner känslor och inte lyssna på sin kropp, jo den blir till slut burned out. Ingen människa är en supermänniska, ingen kan gå igenom livet utan att falla när man inte lyssnar inåt, varken stark eller svag.

Jag har lyssnat inåt, jag stoppar, stannar, drar i handbromsen, tar hand om mig själv och kommer tillbaka starkare. Ja, en gång bränd alltid bränd, tyvärr! Det har på senare tid kommit in förfrågningar om föreläsningar, men jag har bett om respit. Jag måste lyssna när kroppen pratar med mig. Ser jag det som en svaghet? Nej, jag tycker det är en styrka hos mig att ta hand om mig själv. Däremot att se någon som kör över sig själv, kan ses som en svaghet – eller inte! För kan du hjälpa någon som inte vill bli hjälpt? Nej, tänk så många som man har träffat genom åren, inkluderat mig själv, som man har förstått….det här kommer aldrig att gå. Men har personen tagit till sig det du säger? Tyvärr är det svårt att stoppa en person som inte vill förändra, en person som tror att det inte går att förändra, en person som kämpar på – och till slut faller ihop. Går det att rädda personen innan, har du någonsin lyckats? Det är därför jag skriver så mycket om utbrändhet, för att någon kanske ska ta det till sig och inse att de måste stoppa ekorrhjulet nu!

Jag planerar en föreläsning eller rättare sagt ett event i höst: ”Må bra varje dag – vägen tillbaka efter utmattning”. Tänker yoga, tänker mindfulness, stressföreläsning, en lördagsförmiddag någon gång i höst! Tänker att vi måste jobba med att må bra varje dag, eller åtminstone må bättre de flesta dagarna.

Vart tog kraften vägen?

Känner ni igen min känsla av att du behöver mer kraft och energi? Vintern är lång och är inte över än på ett tag. Jag insåg precis när jag sitter och arbetar med mitt företag, som jag brinner så för, att jag ute i verkligheten sätter på mig en kraft och energi som falnar när jag inte är på jobbet, på mina pass… Det telefonsamtal jag borde ringa nu för jobbet tar så mycket kraft att göra. När jag är på jobbet finns kraften där för jag har liksom ”satt på mig de kläderna”. Vart tog kraften vägen?

Behöver jag en ny tid, en ny årstid, med ljus, värme och ny energi? Ja, jag längtar! Men när jag trånar som värst efter den där våren, inser jag  att våren är min sämsta årstid….tänk att jag alltid glömmer det! Jag har faktiskt redan börjat medicinera mot min pollenallergi fast snön ligger kvar! Jag har haft känningar och då gäller det att börja!

Denna vintern har kantats av många envisa, irriterande småförkylningar och tanken på den trötthet som pollenallergin orsakar så blir jag nedstämd och ledsen. Behöver min energi, min kraft. Jag vill träna, orka! Ser ändå i perspektiv att jag är fullt frisk och inte drabbad av sjukdomar. Det är jätteviktigt!

Tänker också att min kraft numera ligger inom mig, att den bygger upp mig inifrån. Sen jag började gå hos Yvonne, min kinesiolog, har jag varit mycket i min tanke, eftertanke. Känner att jag behöver stanna upp och känna efter var denna resa tar vägen. Resan har gjort att jag läser mycket kring yogans filosofi, jag är känsligare, har lättare till tårar (likadana upplevelser som en vän som också varit hos Yvonne har). Jag stänger inne mig i en bubbla där kontakten ute i den stora världen är i träda, samtidigt som jag funderar på hur många vänner jag egentligen har, vilka som hör av sig, de som jag trodde att jag hade nära är inte så nära för dem. Många insikter, många sorger.

Men jag inser att jag är lycklig! Lyckan kommer inifrån, inte från någon annan och de som står mig nära gör mig lycklig. Det är väl huvudsaken, och det är därifrån kraften och energin ska komma – inifrån mig själv! Yogan gör mig stark, inifrån och ut, och är så tacksam att den finns i mitt liv, att jag får vägleda andra in i yogans underbara värld <3

ATT VARA SANN MOT SIG SJÄLV

Jag avslutar mina yogapass ofta med orden: ”Mod och styrka, klara tankar och visdom, sanning – inte minst mot dig själv”.  Ju mer jag har upprepat dessa ord, desto mer har jag funderat hur sann jag är mot mig själv!? Det där jag tvekar över, gör jag det verkligen för min egen skull numera? Ger det mig något? Nej, kraften är slut! För, ju mer jag yogar, desto snällare blir jag mot mig själv. Det är som någon så fint uttryckte det, man kramar sig själv <3 och kommer närmare sina känslor och vad som är viktigt!

Men vem drabbas av att jag är sann mot mig själv?

Ja, tyvärr är det andra som drabbas, så är det ju alltid, men att se någon som inte är sann mot sig själv smärtar ju också. Människor som lever en lögn, som egentligen har en större eller annan potential, men som har fastnat i tryggheten i det de gör och inte har kraft att ta sig någon annanstans. Att inte tro sig om något annat är ju i grund och botten ett dålig självförtroende.  Samtidigt finns det ju andra som som kommer att glädjas över mitt beslut och se mig – hur mycket bättre jag mår! Så vad är viktigt, att se till att man mår bra själv, eller finnas för andra? Jag tror ni alla håller med om att man ska må bra själv, men visst finns tvivlet där att man sviker……

Vi hade härliga samtal i lördags! Om livet, om hur vi förväntas vara/se ut/må. Som om det fanns en norm på hur vi ska leva våra liv! Vi pratade om den ytliga världen, där det handlar om vad du äger, vad du har för prylar, bilar – är det vad som värderar oss som människor, det materiella? Utseende, tjock, smal, vit, brun – alla är vi lika värda, och vi är värda att må bra!

Bilder från Din Dag, lördagen den 3 mars 2018. Yoga, kostföreläsning och skrivterapi med Nestor Förlag, Jessica Hjert Flood.

NÄR SLUTADE VI ATT VARA MÄNSKLIGA OCH BLI…..ROBOTAR?

”Vi kanske mår bra av att vara mer känsliga” en mening som just uttalades på tv:n. Jag har alltid skojat om att vi kvinnor ska vara lite som män, göra en sak i taget och inte vara överallt i tanken och i verkligheten!? Ett mått av känslighet och att reagera är kanske det vi behöver för att skydda oss bättre?!

Överskriften kom av mina funderingar kring hur vi människor hela tiden släcker bränder, men inte tar reda  orsaken till varför det brinner! Och varför vi inte har tid! Vi har inte tid att vara sjuka, barn ska vi skaffa oss, men de kan inte vara sjuka – det har vi inte tid med!

Vi äter bantningspulver för att snabbt bli smala, det spelar ingen roll att vi går upp ännu mer i vikt efteråt, för konsekvenser tänker vi inte på, det ska ju gå fort! När vi börjar träna ska det ju bli synligt ganska omgående också annars är det ju ingen idé….eller?

En diskussion på vår familje-messenger i går kväll som startades av min kemistuderande dotter angående vårt intensiva knaprande av värktabletter, startade också upp mina funderingar kring att vi tar oss inte tid att ta reda på vad det är som gör att jag har ont, varför jag har huvudvärk, utan vi släcker snabbt elden så vi kan rusa vidare. Men har du funderat på vad dessa piller gör med dig? Alla piller vi tar ökar de fria radikalerna i kroppen som skapar inflammationer och sjukdom, förutom leverskadorna etc. Vill vi gå som levande kemiska robotar i tillvaron och blunda för hur du påverkas, hur din kropp påverkas och hur ditt liv i framtiden kommer att bli? När slutade vi att vara mänskliga?

Människan är levande, känslig, har tankar, tar intryck som kroppen reagerar på, har orsaker och konsekvenser.

Vad är det som gör att du inte stannar upp och funderar på varför du mår som du gör? Det är ditt liv, din hälsa och din framtid, det är bara du som kan göra något åt det! Ta hjälp och gör ditt liv mer kvalitativt!

I mitt yogautövande, i mitt ledarskap, så ser jag hur berörda många blir. Jag förstår att alla inte är där annat än för träningsformen, där har jag också varit och är fortfarande. Men det mentala, den känslan som yogan ger. Att komma nära sig själv, bli mer snäll mot sig själv, utvecklas till att sätta sig själv och sitt mående i första rummet –  detta är underbart att möta hos mina yogisar! Utvecklingen att bli mer mänsklig!

Hur blir jag av med huvudvärk? Jo, vatten, massor av vatten! Så jag dricker, kissar, dricker, kissar – bra tycker jag, att undvika piller så mycket jag kan! Sen yogar jag ju också 😉

(Ps. De jag diskuterar här är inte de som av många skäl/sjukdomar inte har något val annat än att medicinera.)

 

DIN KROPP REAGERAR PÅ HUR DU TÄNKER, AGERAR – DEN MINNS ALLT!

Utmattningsdepressioner, magproblem, panikångest, känsla av otillräcklighet – allt kommer från ditt sätt att tänka och vara, som i sin tur sätter kroppen i beredskap på kamp och flykt.

Jag möter många, men framförallt mig själv, som har fått kroppen att reagera på det jag tänker, det jag har utsatts för – allt sätter sig i kroppen. Jag vill här på ett enkelt sätt förklara hur viktigt det är att ta hand om sig själv så kroppen får ro – kanske yoga är svaret?

Det autonoma nervsystemet sköter kroppsliga funktioner som ligger utanför den medvetna kontrollen. Puls,andning, matsmältning, det som sköts utan att du är medveten om det.  Här hittar vi det sympatiska och det parasympatiska nervsystemet. Det sympatiska nervsystemet är vår alarmberedskap, en livräddare som försätter kroppen i en kamp- och flyktreaktion. Stresshormoner utsöndras i blodet för att göra dig snabb och vaksam, de funktioner som kroppen inte behöver i flykten kopplas bort, bl.a. matsmältningen. Kroppen är i beredskap, är fokuserad och skärpt!!

Det parasympatiska nervsystemet är lite samma, fast tvärtom! Det lugnar kroppen! Istället för att göra kroppen redo för flykt, är det parasympatiska till vila, ökad matsmältning, ökad närvaro……Ni hör vart jag vill komma – yoga 😉

Visst skulle vi vilja att det autonoma nervsystemet är i balans och låter oss vara på vår vakt när vi behöver det och lätt koppla ner att vara lugna när vi behöver det?! Men är det så enkelt i vår stressade vardag? Många går med ett konstant stresspåslag och vad händer då med våra kroppar när de inte får känna den här balansen. Att vi fryser fast oss i den konstanta larmberedskapen – stress!

Amygdala reglerar det autonoma nervsystemet, det bedömer situationerna du befinner dig i, om det är farligt eller inte farligt. När den tolkar en fara så skickar den larm! Tolkningen kan vara på grund av att du tänker negativt, vad som kan gå fel, om du sagt något som nån feltolkar….  När du har problem och låter dina tankar fokusera på detta, höjer du larmberedskapen i kroppen – dina tankar har din kropp tolkat som ett larm, ett stresspåslag! Om du däremot tänker på något positivt sänker kroppen larmberedskapen och leda till något mer positivt.

En lång beskrivning det här 😉 Svårt att ändå förklara det enkelt och kortfattat, men jag hoppas att ni ändå förstår vart jag vill komma. Kroppen reagerar på dina tankar och din stress, att stanna upp är såå viktigt! Alla har vi olika instrument att göra det, sitta på en stubbe i skogen, titta på havet… Men jag vill berätta vad som hjälpt mig, yogan! Yogan har gjort mig hel! Lite av en religiös upplevelse faktiskt, jag som är allt annat än troende har sått ett frö i yogans filosofi. Men! Idag är min kropp, mitt autonoma nervsystem inställt i balans! Jag kan när jag yogar snabbt komma ner i andning, i ro. Denna teknik är enklare att ta till i vardagen när kroppen är inställd på att låta det sympatiska och framförallt det parasympatiska nervsystemet få chans att tala i min kropp!  Yogan som jag började med för att det var en skön träningsform, men inget annat! Som idag tar en stor plats i mitt liv och som jag alltid har med mig, som jag aldrig kommer att sluta med – min räddning!

I morgon ny vecka – nya yogapass 🙂

Livet

Är det någon människa på jorden som inte har ett bagage i ryggsäcken som den till slut påverkas av?
Sorg, otillräcklighet, rädsla, känslan av att inte vara bra nog, stress…listan kan göras lång.

Tyvärr har jag vid två tillfällen drabbats av utmattning. om man kan kalla det utmattningsdepression så är det nog rätt ord. Jag brukar skoja om det för innan gång nr. 2 hade jag själv föreläst och pratat om stress och vad stress gör i kroppen på företag och då tänker man ju att man fattat vad det handlar om, men nej! Är man högpresterande och duktig flicka då jobbar man in i kaklet!

Första gången det drabbade mig var när jag varit hemma och varit mammaledig i 5 år med mina tre barn och började arbeta igen. Att lämna mina barn på dagis och arbeta som förskollärare själv på ett annat dagis fungerade inte för mig!

Andra gången hade jag jobbat på ett ställe där mina kunskaper inte togs till vara och jag förminskades av ledningen. Tråkigt, men när jag återigen ”brakade” var då jag kort därefter började arbeta som förskollärare igen – på samma dagis. Då sa kroppen ifrån ordentligt med värk i axlar och rygg som följd.

Jag har fått hjälp av akupunktör och kiropraktor med att justera och hjälpa min kropp. Har i många år gått på massage regelbundet. Jag älskar att träna och röra på mig, så stresshantering i den bemärkelsen är jag bra på!

För 6 år sedan dog min mamma alldeles för ung i cancer. Sjukdomstiden och hennes död tog mycket kraft, min pappa tog kraft av mig, kraft som inte fanns samtidigt som mina barn flyttade en efter en. Mycket existentiella frågor surrade i huvudet. Samtidigt är jag ju högpresterande och duktig flicka ni vet, så livet fortsatte.

Under och efter mammas sjukdomstid och död gick jag regelbundet hos en kurator och pratade, men efter ett tag kände jag att vi inte hade mer att prata om, jag mådde bättre.

Men kroppen minns!
Jag har en period haft mycket spänningshuvudvärk. Jag har yogat och rullat på min foamroller, men det blev inte bättre. Jag hade precis bestämt mig för att ta kontakt med sjukgymnasten när jag hamnade i ett samtal med en vän/kollega. Hon berättade om hur hon hade varit hos en kinesiolog och fått behandling. Jag kände omedelbart att jag vill testa detta och beställde tid.
Det jag sedan upplevde hos henne var att på nåt sätt komma hem och äntligen få känna att det var till slut någon som såg och förstod, saker jag inte själv hade tänkt på, men som var så sant och helt uppenbart orsaken till allt.

Mitt nästa inlägg ska handla om detta besök och mina upplevelser.
Och jag blir mer och mer övertygad om att vården idag skulle ta in mer alternativa metoder för att mer ta hänsyn till den mentala biten i en människas sjukdomsproblematik.