STRESS SKAPAR SÅ MYCKET MER PROBLEM ÄN ”BARA” UTMATTNING!

Samtidigt som jag läser i media om hur stress drabbar fler och fler, kommer även rapporter om att sköldkörtelproblem också drabbar många. Ja, det finns så klart ett stort samband eftersom binjurarna producerar stresshormonet kortisol. Kortisol är ett livsviktigt hormon som vi måste ha, men som med så mycket annat så klarar den inte överproduktion. (Jämför insulin, när du äter oregelbundet och mycket skräpmat/ socker så orkar kroppen till slut inte tillverka insulinet och diabetesen är ett faktum.)

Jag har varit utbränd, utmattningsdepression, samt en relativ livslång inre stress. Det drabbar mig med en överkänslighet mot stress och nu problem med sköldkörteln – som ett litet brev på posten! Min sköldkörtel jobbar hårt med att ha en normal produktion och är just nu endast förstorade. Jag har alltså inga problem i övrigt annat än att jag har en lite tjock hals.

Om jag bara hade vetat detta, om jag bara hade hittat yogan tidigare, om jag inte….nej, så går det ju inte att tänka, utan det gäller att vara här och nu. Och jag är så tacksam att jag har hittat yogan! Yogan som tar mig ned på jorden, som lugnar mig, min andning och som är räddningsplankan hela tiden när tanken, livet rusar i väg.

Men! Jag skulle vilja frälsa världen! Alla ungdomar/vuxna, som i dag i Sverige bara mår sämre och sämre, om jag bara kunde tala om för dem att de duger som de är! Om jag bara fick alla dessa att ta in yogan i sina liv, att det inte bara är hård träning som är viktigt utan även att ta sig ner på mattan och andas.

Jag vet, jag kan skrika mig blå, man tar till sig saker när man är där i sin förändring, i sin tanke. Men därför tänker jag vara där som en lite nagel i ögat, så där irriterande närvarande i ert medvetande om att inse vad stress gör i dig och i din kropp! Mina medier, denna, facebook och instagram fylls ständigt med tankar och inspiration för din skull – för ditt liv <3 Att inspireras att må bra – hela livet!

Jag vill vara där jag inte behöver förställa mig och vara någon jag inte är!

Jag har inte alltid varit där, att känna och välja mig själv. Jag har förställt mig, fogat mig för att passa in. Duktig flicka… Men det hände något för ett antal år sedan då jag insåg vad jag trivdes med, vad jag kände och ville, förstärktes. Den resan fortsätter och blir starkare, och ju mer jag yogar desto större blir känslan för mig själv, att vara sann, att älska sig själv.

Känner du ibland den där känslan att du förställer dig för att passa in? Känns den bekväm? Ibland måste man både i yrkesliv och privat, det sorgliga är främst när man känner det privat, i sin närhet.

I mina yogapass pratar jag mycket kring DIG, och hur mycket DU betyder. I går  kväll på min egen praktik, kom det så tydligt till mig igen, detta att när jag är i min egen yogapraktik det är då jag trivs som bäst. Någon formulerade det som ” det är då jag gör något för min egen skull”, och det kändes så rätt även för mig. En träningsform som jag gör bara för min skull!

Jag har tränat i hela mitt liv och älskar det, men känner att min träning håller på att förändras. Yogan har förändrat mig, jag känner det tydligt. Träna kommer jag alltid att göra, men den kommer att förändras. För det är jag som är viktig!

Jag känner också så tydligt när jag kan vara mig själv i olika sammanhang, hur mycket gladare och lyckligare jag blir. Vet också så tydligt i vilka sammanhang jag är det och när jag inte är det. Jag vill gärna välja det bästa, tänker att jag ska mer och mer försöka vara mig själv i tillfällena när jag inte är det. Andas och låta mig själv komma fram även där, och se om jag accepteras ändå. Testar för att bli sann mot mig själv!

DIN KROPP – VARFÖR KAN DU INTE ÄLSKA DEN? DET ÄR JU DÄR DU BOR!

Ja, varför kan vi inte ordna till det så att vi älskar där vi bor hela livet? Vi ordnar ju till och älskar vårt hem, vårt hus, vår lägenhet! När vi hittar saker i vårt hem vi inte trivs med så plockar vi bort det och inreder med nytt. Om vi inte trivs med vår kropp, så har vi nåt konstigt destruktivt beteende mot den. Vi misshandlar den istället för ändrar och förnyar. Varför gör vi så, vår kropp är ju vår viktigaste boning!

Möter ibland unga tjejer som i sitt sökande efter något,( ja inte är det så perfekt i mina ögon – de är sååå perfekta i sin ungdom, sin skönhet,) med förställda kroppar! Det sprutas in i läppar, kinder, bröst, rumpa, så de ser ut som konstgjorda plastdockor. Varför? Varför kan de inte älska sig själva som de är? Vilka förebilder finns det? Vi ser kändisar som plutar hit och dit, retuscheras – är det ett ideal?

Läste nyligen en blogg där en ganska nyförlöst kvinna var på efterkontroll och fick till sin glädje besked om att hon kunde knipa hela vägen upp mot livmodern! Ja, hon tränar! Det fick mig att tänka 25 år tillbaka i tiden när jag väntade våra tvillingar.

Denna bild är tagen två dagar innan förlossning och du kan tänka dig själv hur min mage såg ut efteråt. Löst skinn som hängde och jag var så ledsen för detta, i flera år! Blev besatt av släta magar! Två år senare fick jag chansen att operera bort överflödigt skinn och minns att jag belåten gick från läkarens besiktning med ett nöjt leende. Han kunde genomföra plastiken omgående tack vare att jag hade tappat alla kilon efter barnafödande, fick beröm! Jag hade börjat träna efter 2,5 månad och även efter mitt första barn (på bilden <3 Hon fyllde 2 år 1,5 månad efter att hon blivit storasyster till två bebisar.) Han var noga med att påpeka att jag inte kunde bära och lyfta barnen på flera månader efteråt, vilket jag oroade mig för. Hur skulle jag klara tre små barn utan lyft?

Men en vecka efter operationen var jag på efterkontroll och fick återigen beröm! Han hade bara fixat till det yttre hudlagret, inte det han förväntade sig att tråckla ihop alla lager. Jag var stenhård i mina magmuskler, tack vare träningen!

Sen följde en tid av fortsatta besattheter av magar, på stranden hade jag höga bikinitrosor så att ärret och bristningarna inte skulle synas. Men det gick över! Jag har fött tre välskapta vackra barn och då får jag väl  ha lite skavanker! Idag bryr jag mig inte!

Varför ska man träna?

Ja, naturligtvis för att det bygger en stark kropp, men också för att du ska älska dig själv!

Yoga bygger en stark kropp, men även en stark kropp. En viktig del i yogan är att man får en acceptans mot sin kropp, mot sig själv som är så befriande. Du lär dig älska dig själv och får ett perspektiv på vad som är viktigt i livet, för dig själv.

Så ut och bygg dig själv från grunden, ut och promenera – det gör dig urstark i själen och i hjärtat! När du känner dig redo – hitta en träningsform som du älskar, då lyckas du bibehålla kontinuiteten i det! Och du! Gör det för din skull, ingen annans! För det är du som betyder mest!

Vart tog kraften vägen?

Känner ni igen min känsla av att du behöver mer kraft och energi? Vintern är lång och är inte över än på ett tag. Jag insåg precis när jag sitter och arbetar med mitt företag, som jag brinner så för, att jag ute i verkligheten sätter på mig en kraft och energi som falnar när jag inte är på jobbet, på mina pass… Det telefonsamtal jag borde ringa nu för jobbet tar så mycket kraft att göra. När jag är på jobbet finns kraften där för jag har liksom ”satt på mig de kläderna”. Vart tog kraften vägen?

Behöver jag en ny tid, en ny årstid, med ljus, värme och ny energi? Ja, jag längtar! Men när jag trånar som värst efter den där våren, inser jag  att våren är min sämsta årstid….tänk att jag alltid glömmer det! Jag har faktiskt redan börjat medicinera mot min pollenallergi fast snön ligger kvar! Jag har haft känningar och då gäller det att börja!

Denna vintern har kantats av många envisa, irriterande småförkylningar och tanken på den trötthet som pollenallergin orsakar så blir jag nedstämd och ledsen. Behöver min energi, min kraft. Jag vill träna, orka! Ser ändå i perspektiv att jag är fullt frisk och inte drabbad av sjukdomar. Det är jätteviktigt!

Tänker också att min kraft numera ligger inom mig, att den bygger upp mig inifrån. Sen jag började gå hos Yvonne, min kinesiolog, har jag varit mycket i min tanke, eftertanke. Känner att jag behöver stanna upp och känna efter var denna resa tar vägen. Resan har gjort att jag läser mycket kring yogans filosofi, jag är känsligare, har lättare till tårar (likadana upplevelser som en vän som också varit hos Yvonne har). Jag stänger inne mig i en bubbla där kontakten ute i den stora världen är i träda, samtidigt som jag funderar på hur många vänner jag egentligen har, vilka som hör av sig, de som jag trodde att jag hade nära är inte så nära för dem. Många insikter, många sorger.

Men jag inser att jag är lycklig! Lyckan kommer inifrån, inte från någon annan och de som står mig nära gör mig lycklig. Det är väl huvudsaken, och det är därifrån kraften och energin ska komma – inifrån mig själv! Yogan gör mig stark, inifrån och ut, och är så tacksam att den finns i mitt liv, att jag får vägleda andra in i yogans underbara värld <3

ATT VARA SANN MOT SIG SJÄLV

Jag avslutar mina yogapass ofta med orden: ”Mod och styrka, klara tankar och visdom, sanning – inte minst mot dig själv”.  Ju mer jag har upprepat dessa ord, desto mer har jag funderat hur sann jag är mot mig själv!? Det där jag tvekar över, gör jag det verkligen för min egen skull numera? Ger det mig något? Nej, kraften är slut! För, ju mer jag yogar, desto snällare blir jag mot mig själv. Det är som någon så fint uttryckte det, man kramar sig själv <3 och kommer närmare sina känslor och vad som är viktigt!

Men vem drabbas av att jag är sann mot mig själv?

Ja, tyvärr är det andra som drabbas, så är det ju alltid, men att se någon som inte är sann mot sig själv smärtar ju också. Människor som lever en lögn, som egentligen har en större eller annan potential, men som har fastnat i tryggheten i det de gör och inte har kraft att ta sig någon annanstans. Att inte tro sig om något annat är ju i grund och botten ett dålig självförtroende.  Samtidigt finns det ju andra som som kommer att glädjas över mitt beslut och se mig – hur mycket bättre jag mår! Så vad är viktigt, att se till att man mår bra själv, eller finnas för andra? Jag tror ni alla håller med om att man ska må bra själv, men visst finns tvivlet där att man sviker……

Vi hade härliga samtal i lördags! Om livet, om hur vi förväntas vara/se ut/må. Som om det fanns en norm på hur vi ska leva våra liv! Vi pratade om den ytliga världen, där det handlar om vad du äger, vad du har för prylar, bilar – är det vad som värderar oss som människor, det materiella? Utseende, tjock, smal, vit, brun – alla är vi lika värda, och vi är värda att må bra!

Bilder från Din Dag, lördagen den 3 mars 2018. Yoga, kostföreläsning och skrivterapi med Nestor Förlag, Jessica Hjert Flood.

Prestation – eller duger du som du är?

Var kommer det ifrån, det där att jag ska prestera, visa att jag är duktig – helst duktigast! Det där som förtär och förstör all glädje, det där som trycker ner mig och gör att jag mår dåligt. Kommer det från uppfostran, känslan att visa duktighet för att bli älskad? Nej, jag har funderat mycket kring det och jag är övertygad om att det sitter i generna! Duktig flicka, är det genetiskt eller kommer det från livet som sådant att vi måste hävda oss, synas för att bli respekterade?!

I dag finns prestation i allt, inte bara träning och arbete. I träning så är det ju populärt att vara multisportare, triatlet, minst ska du ju vara maratonlöpare 😉 Skämt åsido, för personer som vill börja träna så är det så viktigt att se till sig själv, börja på sin egen nivå och framför allt göra det som är kul så att det blir hållbart! Men det är lätt att se på andra, vilja göra som dem, kanske känna sig mindre värd om man inte uppnår/kan det andra kan. Jag har strävat efter att springa snabbast, göra mest mål, vara den som orkar mest och kan mest, men oj vad det är uttröttande! Jag jobbar fortfarande på att vara bra nog och jag blir bättre och bättre på det!

T.o.m. yogan är prestigefylld för många, jag har mött deltagare på mina pass som har som mål att stå på huvudet/händerna! När yogan egentligen handlar om att komma ner på mattan och möta sitt inre. Där har jag inte alltid varit, och är nog inte till fullo där nu heller…… Jag känner vad yogan ger mig, men gillar känslan av styrka, inte bara inombords utan även muskulärt. Om jag vänder det och tänker utan prestation, jag vill känna mig stark! Då blir det plötsligt positivt, eller hur! Det gäller att övertyga sig själv 🙂

Det finns även prestation vad gäller mat och det du äter. På något konstigt sätt identifierar sig många med vilken diet man går efter, som att det skulle definiera dig och vem du är.  LCHF, vegetarian, viktväktare….. lustigt är när vegetarianer säger att de äter fisk och kyckling! Då är de ju inga vegetarianer, men det är så de definierar sig – eller identifierar sig. Som om du behöver en diet för att visa hur duktig du är….. Jag tycker att det är duktigt att äta! Nej, när det gäller dieter så har jag inte känt prestation i det sen jag var riktigt ung, nu är jag väldigt trygg i det jag vill äta (konstigt vore ju annars 😉 )

Jag hörde på radion en diskussion om stadsliv och den ständiga lockelsen av shopping, det ligger ju även prestation i att ha råd, ha det senaste modet, den snyggaste inredningen, det vackraste hemmet, drömresan, drömfamiljen etc. i absurdum!

Prestation är ok om den är positiv,  men är den negativ och gör dig mest illa, så gör dig av med den. Tänk att det du gör, det du har, den du är, duger – sluta kämpa, jämföra och bli lycklig! och börja med YOGA! 🙂

NÄR SLUTADE VI ATT VARA MÄNSKLIGA OCH BLI…..ROBOTAR?

”Vi kanske mår bra av att vara mer känsliga” en mening som just uttalades på tv:n. Jag har alltid skojat om att vi kvinnor ska vara lite som män, göra en sak i taget och inte vara överallt i tanken och i verkligheten!? Ett mått av känslighet och att reagera är kanske det vi behöver för att skydda oss bättre?!

Överskriften kom av mina funderingar kring hur vi människor hela tiden släcker bränder, men inte tar reda  orsaken till varför det brinner! Och varför vi inte har tid! Vi har inte tid att vara sjuka, barn ska vi skaffa oss, men de kan inte vara sjuka – det har vi inte tid med!

Vi äter bantningspulver för att snabbt bli smala, det spelar ingen roll att vi går upp ännu mer i vikt efteråt, för konsekvenser tänker vi inte på, det ska ju gå fort! När vi börjar träna ska det ju bli synligt ganska omgående också annars är det ju ingen idé….eller?

En diskussion på vår familje-messenger i går kväll som startades av min kemistuderande dotter angående vårt intensiva knaprande av värktabletter, startade också upp mina funderingar kring att vi tar oss inte tid att ta reda på vad det är som gör att jag har ont, varför jag har huvudvärk, utan vi släcker snabbt elden så vi kan rusa vidare. Men har du funderat på vad dessa piller gör med dig? Alla piller vi tar ökar de fria radikalerna i kroppen som skapar inflammationer och sjukdom, förutom leverskadorna etc. Vill vi gå som levande kemiska robotar i tillvaron och blunda för hur du påverkas, hur din kropp påverkas och hur ditt liv i framtiden kommer att bli? När slutade vi att vara mänskliga?

Människan är levande, känslig, har tankar, tar intryck som kroppen reagerar på, har orsaker och konsekvenser.

Vad är det som gör att du inte stannar upp och funderar på varför du mår som du gör? Det är ditt liv, din hälsa och din framtid, det är bara du som kan göra något åt det! Ta hjälp och gör ditt liv mer kvalitativt!

I mitt yogautövande, i mitt ledarskap, så ser jag hur berörda många blir. Jag förstår att alla inte är där annat än för träningsformen, där har jag också varit och är fortfarande. Men det mentala, den känslan som yogan ger. Att komma nära sig själv, bli mer snäll mot sig själv, utvecklas till att sätta sig själv och sitt mående i första rummet –  detta är underbart att möta hos mina yogisar! Utvecklingen att bli mer mänsklig!

Hur blir jag av med huvudvärk? Jo, vatten, massor av vatten! Så jag dricker, kissar, dricker, kissar – bra tycker jag, att undvika piller så mycket jag kan! Sen yogar jag ju också 😉

(Ps. De jag diskuterar här är inte de som av många skäl/sjukdomar inte har något val annat än att medicinera.)

 

DIN KROPP REAGERAR PÅ HUR DU TÄNKER, AGERAR – DEN MINNS ALLT!

Utmattningsdepressioner, magproblem, panikångest, känsla av otillräcklighet – allt kommer från ditt sätt att tänka och vara, som i sin tur sätter kroppen i beredskap på kamp och flykt.

Jag möter många, men framförallt mig själv, som har fått kroppen att reagera på det jag tänker, det jag har utsatts för – allt sätter sig i kroppen. Jag vill här på ett enkelt sätt förklara hur viktigt det är att ta hand om sig själv så kroppen får ro – kanske yoga är svaret?

Det autonoma nervsystemet sköter kroppsliga funktioner som ligger utanför den medvetna kontrollen. Puls,andning, matsmältning, det som sköts utan att du är medveten om det.  Här hittar vi det sympatiska och det parasympatiska nervsystemet. Det sympatiska nervsystemet är vår alarmberedskap, en livräddare som försätter kroppen i en kamp- och flyktreaktion. Stresshormoner utsöndras i blodet för att göra dig snabb och vaksam, de funktioner som kroppen inte behöver i flykten kopplas bort, bl.a. matsmältningen. Kroppen är i beredskap, är fokuserad och skärpt!!

Det parasympatiska nervsystemet är lite samma, fast tvärtom! Det lugnar kroppen! Istället för att göra kroppen redo för flykt, är det parasympatiska till vila, ökad matsmältning, ökad närvaro……Ni hör vart jag vill komma – yoga 😉

Visst skulle vi vilja att det autonoma nervsystemet är i balans och låter oss vara på vår vakt när vi behöver det och lätt koppla ner att vara lugna när vi behöver det?! Men är det så enkelt i vår stressade vardag? Många går med ett konstant stresspåslag och vad händer då med våra kroppar när de inte får känna den här balansen. Att vi fryser fast oss i den konstanta larmberedskapen – stress!

Amygdala reglerar det autonoma nervsystemet, det bedömer situationerna du befinner dig i, om det är farligt eller inte farligt. När den tolkar en fara så skickar den larm! Tolkningen kan vara på grund av att du tänker negativt, vad som kan gå fel, om du sagt något som nån feltolkar….  När du har problem och låter dina tankar fokusera på detta, höjer du larmberedskapen i kroppen – dina tankar har din kropp tolkat som ett larm, ett stresspåslag! Om du däremot tänker på något positivt sänker kroppen larmberedskapen och leda till något mer positivt.

En lång beskrivning det här 😉 Svårt att ändå förklara det enkelt och kortfattat, men jag hoppas att ni ändå förstår vart jag vill komma. Kroppen reagerar på dina tankar och din stress, att stanna upp är såå viktigt! Alla har vi olika instrument att göra det, sitta på en stubbe i skogen, titta på havet… Men jag vill berätta vad som hjälpt mig, yogan! Yogan har gjort mig hel! Lite av en religiös upplevelse faktiskt, jag som är allt annat än troende har sått ett frö i yogans filosofi. Men! Idag är min kropp, mitt autonoma nervsystem inställt i balans! Jag kan när jag yogar snabbt komma ner i andning, i ro. Denna teknik är enklare att ta till i vardagen när kroppen är inställd på att låta det sympatiska och framförallt det parasympatiska nervsystemet få chans att tala i min kropp!  Yogan som jag började med för att det var en skön träningsform, men inget annat! Som idag tar en stor plats i mitt liv och som jag alltid har med mig, som jag aldrig kommer att sluta med – min räddning!

I morgon ny vecka – nya yogapass 🙂

”You can’t always get what you want, but if you try sometimes, you might find what you need”

Strävar vi för mycket? ”Om jag bara fixar det, om jag bara når de resultaten, så…. ” Vi kämpar, men vi kanske sak ta ett steg tillbaka och sluta kämpa och istället börja leva?!

Jag kämpade länge för att uppnå det som alla andra uppnådde, eller undrade varför de lyckades och inte jag… Så jag slutade kämpa och lyckades! Vad lyckades jag då med? Jo, att hitta och komma närmare mig själv.

Den senaste tiden har saker kommit till mig som jag chansat på, men som blivit så rätt. Det började med mitt beslut att gå till Yvonne, kinesiologen.  Hon öppnade mina ögon till mycket, framförallt till mig själv och mitt liv. Nu har jag hunnit göra tre besök hos henne och jag inser mer och mer hur hon kom till mig i exakt rätt tid – för att jag öppnat upp för det genom att ge mer uppmärksamhet på mig själv och slutat kämpa!

Jag bestämde mig under hösten för att yogan skulle ta mer plats i mitt liv! Leder yoga, men behöver även ledas för att utvecklas. I samband med det påminde Yvonne mig om yogans filosofi, som jag tidigare avfärdat som flum! Jag hade köpt en bok, men den hade legat oläst i nästan ett år. Nu började jag läsa den och såg mer och mer sanningar i den, om mig själv, andra människor, livet – för min utveckling som både yogainstruktör och som hälsocoach. ”Närmare något” av Simon Krohn

Därefter anmälde jag mig till 14 tillfällen med yoga hos Eleonor på Purnima Yoga i Ljungskile. Hade aldrig tidigare hört om henne, hade heller inte hört några som varit där! Så det kändes lite pirrigt att gå dit, för det måste ju kännas rätt både med instruktör och yogan – och det gjorde det! Det kändes så rätt!

Jag hade också anmält mig till en hel yogadag i Mölnlycke dagarna efter, för en instruktör jag heller aldrig hade hört talas om, Jenny Larsson på Body Mind Works. Den dagen blev den bästa dagen på mycket länge, yogan var flödande och fantastiskt, vi hade work-shop om hur man bäst skyddar sin kropp, eldandning och meditation. (För några år sedan hade jag tyckt detta var helflum 😉 ) Så mycket som jag tar med mig i mitt ledarskap, men framför allt i mitt liv.

Jag slutade kämpa och allt kom till mig – allt det jag behövde!

Jag har backat från livet lite! Jag hör inte av mig till vänner, funderar kring vilka mina vänner är  – vilka som skulle flytta berg för mig! Jag är väldigt duktig på att flytta berg för alla andra, men backar nu för att inse vad som betyder något. Det ytliga livet backar jag ifrån, numera gör jag det jag av hjärtat vill och önskar.

Nu har det varit och är tufft på mitt andra jobb, men yogan har hjälpt mig att ta stressen bättre, jag har ändå sovit bra, tränat och fått utlopp för stressen. Men nu i helgen har sömnen varit orolig, jobbet har snurrat i huvudet och kroppen känns trött och tung. Ägnar söndagen åt vila, lite yoga och kanske en stunds meditation för mig själv (vilket jag aldrig tidigare gjort!!!) Men strävan att fixa vardagen är viktigast just nu! Med en historik med utmattning, så minns kroppen och reagerar. Känslig och allergisk mot stress! Men vem tar hand om dig bättre än du själv. Med kärlek runt omkring fixar man allt!

 

 

Mitt möte med kinesiologen

Skrev i mitt förra blogginlägg ”Livet” under kategorin ”Min inre resa” att jag äntligen hittade hem till någon som såg och förstod det som jag inte själv sett och förstått den dagen då jag träffade kinesiologen. Men det är ju egentligen inte så…. Du väljer eller rättare sagt är inte mottaglig för nåt om du inte gjort resan dit. (För 10 år sedan hade jag inte gjort detta besök! Var så långt ifrån att ens tänka tanken.) Det är liknande när människor vill sluta röka, börja träna, gå ner i vikt, byta jobb etc. De kan prata om det och vilja det länge, men det är inte förrän de är där i tanken och i förändringsprocessen som det kan ske!

Man utvecklas, fördjupas hela livet och genom yogan når jag mer och mer det inre i mig. Jag började med yoga för att stressa ner och ge kroppen stretch och smidighet, allt annat runt yogan förkastade jag som ”flum”! Men yogaresan fortgår i kroppen och jag blir mer och mer medveten om den resan och vad den gör med mig ju längre tiden går.

Så! Med den där huvudvärken, magkatarr sedan länge, knölstruman som är diagnosticerad och lite astma på det, tänkte jag: Vad kan jag förlora, måste testa! Metoden att testa min kropp liknade den jag varit med om hos kiropraktorn, men då är det muskler som testas – här förstår jag att det är balansen i kroppen som står i fokus. Vad som händer sedan är svårt att förklara, det var som att hon såg mitt innersta och den jag är – den sanna! Mycket stresshormoner i kroppen, känslor och många samtal kring livet, sorg, mina krav på mig själv – många tårar blev det….. och många aha-upplevelser! Det hon sa och hur hon sa det var så logiskt! Jag fick en förståelse och en orsak till mina symptom. Så självklart, så klokt! Undanlagda känslor, självförnekelse och skuld! Som sagt, allt lägger sig i kroppen sen barndomen och genom hela livet.

Hon gjorde behandlingar på min kropp, hittade andra saker under vägen – saker jag inte påtalat. Bl.a. så tryckte hon under min fot för att min diafragma skulle flytta sig, för min mage fick inte plats!!! Efter det har min mage varit glad!

Jag fick läxa, punkter att trycka på samt affirmationer att tänka samtidigt. Kände mig lugn och harmonisk efteråt och full av känslor! Hon sa att kroppen skulle jobba med behandlingen ca 48 timmar efteråt, men min kropp är känslig så den jobbade i över en vecka. Bara att acceptera och vila!

Återbesök gjordes för en vecka sedan! Vissa saker var bra, andra inte! Nya saker hittades och åtgärdades. Sorg var dagens tema. Sorgen sätter sig i armarna visade det sig, smärtan har suttit i nästan hela tiden sedan behandlingen. Affirmationerna denna gång är svårare att säga till sig själv…. Att jag ska vara snällare mot mig själv, våga leva och tro på mig själv. Tror att detta är svårare, de känslorna har suttit för länge… Jag jobbar på det varje dag, flera gånger om dagen!

Tycker du detta är flum? Ja, det är min resa och mina ord, för mig är det en sanning. Men jag tror som sagt att du måste vara där i din livsresa och på så sätt vara öppen för det liksom med all behandling.

Mitt råd! Får du inte hjälp, sök dig vidare!

Lycka till med din resa!